Veritas kommer med nya hyvlar med jämna mellanrum, nu senast så fick jag ett prov på deras nya minihyvel för inbyggnad. I detta fall är hyvelkroppen är en del som dels kan användas som hyvel som den kommer eller om man så önskar kan den byggas in i en större hyvelkropp. Jag tänkte först testa detta själv men så lät jag Niklas som går möbelsnickarutbildning testa detta, skriva en recension och ta lite bilder. Nedan ser du hur det gick !
Nu har jag haft lite mer tid över till experiment och till att skriva ner mina iakttagelser. Det har varit ett roligt men knepigt litet projekt. Jag bifogar några foton på hyveln.
Mitt första intryck (bortsett från hur liten hyveln faktiskt är) var hur bra den hyvlar. Stålet var skarpt redan från början, och den lilla spånöppningen gör den till en utmärkt liten putshyvel. Det var nästan så jag undrade vad som var fel på mina Stanley-hyvlar. Jag hade ganska roligt ett tag med att putshyvla med hyveln bara som den var, men det är den för liten för i längden. När jag skulle börja bygga en hyvelkropp till den insåg jag en av nackdelarna: dimensionerna på hyveln är i tumskala.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Beskrivningen som man kan hitta på internet föreslår att man tillverkar hålet för hyveln på samma sätt som ett tapphål, genom att borra upp ett spår i omgångar och rensa upp med stämjärn. Jag hade problem att hitta ett borr med rätt dimension, men till slut hittade jag ett frässtål med 1/4” diameter. Istället för att köra med handöverfräs gjorde jag några hål i en bok med en långhålsborr (stadigare än med en fräs, men knepigare att ställa in). Min tanke var hela tiden att försöka få hyveln att sitta med friktion snarare än att limma fast den (limmar man med epoxylim så blir det lite av en enfunktionshyvel, men den blir mycket mer flexibel och användbar om man kan byta mellan olika hyvelkroppar). Därför testade jag att göra ett hål något för kort, för att sedan putsa tills hyveln passade. Det var inte så lätt, och jag hade snart ett för stort hål. Jag passade då på att se om jag kunne få den att sitta genom att lägga till lite tejp i hålet, men det var att lägga till för mycket material, för hyveln trängde bort tejpen när jag skulle trycka ner den. Hyvelns övre bakkant sticker ut lite från hyvelns metallkropp, och jag hade hoppats på att detta kunde hjälpa en friktionspassning, men den sticker ut lite för mycket, så denna bit går inte alls ner i hålet. Efter att ha justerat långhålsborren och hyvlat ner tjockleken på träet lite fick jag till en bättre passform. Beskrivningen säger att man ska putsa träkroppens sula jämn med metallsulan efter att man limmat den. Jag försökte få denna passning utan att putsa, men det visade sig vara väldigt svårt.
Här någonstans insåg jag också att hyveln aldrig skulle sitta kvar i hålet med bara friktion. Under normal användning pressas hyveln helt enkelt upp ur hålet. Jag tog då till ett knep (Peders förslag måste jag erkänna) och borrade ett hål från bakkanten ända in till hålet, och skruvade in en bult för att hålla hyveln på plats. Först efter detta blev konstruktionen mer stabil. För att försäkra sig att hyveln sitter helt stilla skulle man förmodligen kunna använda två bultar för att stabilisera den på två punkter.
Jag testade faktiskt att använda hyveln som fashyvel, fast utan att bygga in den. Vårt senaste projekt har varit ett runt bord med en kantlistad bordsskiva. Jag fasade kanten på denna helt enkelt genom att hålla hyveln i 45° (ögonmått) mellan tummen och pekfingret. Genom att använda fingrarna som anhåll gick det utmärkt att dra den ett varv runt för en perfekt diskret fas.
Jag är lite kluven till den här hyveln. Idén är mycket lovande, men den står och faller med några saker. Jag har funderat på andra användningsområden än den fashyvel Veritas har som förslag, men jag har inte fått någon riktig snilleblixt. Den hade varit mycket mer flexibel om den hade varit konstruerad som en simshyvel. Även om man bara kunde göra fashyvlar av den så kan det vara användbart att ha en uppsättning hyvelkroppar att sätta den för att hyvla olika fasningar. Måste man limma fast den med epoxy för att få den att fungera, så är det dock ganska mycket jobb för att få bestämma vilken sorts fasning man vill ha. Är hyveln tillräckligt billig kanske man faktiskt kan tillverka flera stycken som faktiskt är limmade, men frågan är då om man inte skulle ha större nytta av en ställbar hyvel. Min brist på fantasi kanske begränsar mig lite, jag föreställer mig att till exempel instrumentbyggare och andra specialister kan använda hyveln till just den där saken som ingen annan kan göra, men jag får ändå känslan att den är svaret på en fråga som ingen ställde.
Dock måste det ju sägas att det är ganska roligt att bygga sin egen hyvel.
Sammanfattningsvis:
Det är en vältillverkad hyvel gjord av bra material som är väldigt trevlig att använda. Det faktum att den är byggd i tumskala kan ställa till problem för oss svenskar, men det är inget oöverstigligt hinder. Konceptet är intressant, men min åsikt är att det står och faller lite med huruvida man tycker att hyveln skulle kunna användas till flera saker snarare än att låsas till en. Hobbysnickare kan nog tycka det är ett roligt bygge i vilket fall som helst, och det finns säkert specialister som kan komma på användnings områden som en finsnickarelev på andra terminen inte kan föreställa sig. Själv tycker jag bäst om tanken på den som en liten putshyvel, och till det fungerar den riktigt bra.
Subscribe to RSS headline updates from:
Powered by FeedBurner
januari 20, 2020
johanrubank
-500x500.jpg "DX60 stöthyvel")
Rubank 